Jag är lyckligt lottad som bor i Norden som har så mångfaldig natur. Finland kallas de tusen sjöarnas land fastän det i verkligheten finns nästan 188 000 sjöar över 0,05 hektar i olika former och storlekar. Finlands mö är ett romantiskt påhittat namn på Finland och mön har välsignat oss med gudomligt vackra insjöar, allt från de klaraste likt nytvättade glas eller som de grumligaste ölflaskbotten. Men varenda en har massa insekter, däggdjur och fåglar som hittar sin mat, sitt bo, sin omgivning där de trivs som fisken i vattnet. Ja, fiskar finns det så klart också i sjöarna.
Startar uppifrån Norra Finland. Lappland har sina mjuka fjäll och färggranna dalar samt en massa unika sjöar, porlande bäckar och fräscha brusande forsar. Det är verkligen skön musik för öronen att lyssna på forsarnas sånger och så smakfullt att ta en slurk direkt från den iskalla bäcken. Det river till ordentligt i halsen men ack så smaken är ren som ett nytvättat lakan. Vattnet är så hälsosamt att man skulle kunna dricka det varje dag. När den första jungfruliga snön dalar ned, då kan det se helt förbluffande trollskt ut i den lappska naturen. Träden är rimfrostiga, vissa har ännu lövskruden på sig och vattenytan är så stilla att allt speglar sig som Narcissos i vattnet. Men naturen kan gärna vara narcissistisk för fagrare känner jag ej till och dessutom är den okonstlad på alla tänkbara sätt. Naturen behöver inte åbäka sig för andra såsom så många människor gör i dagens läge. Jag igen får duga precis som jag är med mitt stripiga trollhår och mina second-hand kläder. Lite smink använder jag nog, försöker dock inte se ut som en krigsmålad murkla.
I mitten av Finland finns det otaligt många insjöar. Finlands mö har tung kluckande mage när hon är full med så mycket vätska. Det finns en otrolig diversitet. Täta skogar, mystiska myrar, höga bergsväggar, klara vatten, förrädiska träsk, de finaste sandstränderna och de hårdaste stenstränderna. Jag skulle kunna räkna upp en massa mer men vill inte skriva en lång litania. Har till exempel mött simmande bävrar och fiskande hägrar som jag fotograferat. Artrikedomen är fenomenal, ser alltid något med två till åtta ben, med lurv, fjädrar, päls eller fjun.
I den sena novemberkvällen möter jag dimman som lägger sig över en liten näpen sjö. Urskiljer en ensam sångsvan i den tätnande dimman. Det får mig att tänka på Finlands nationalepos Kalevala. Där finns en berättelse om Tuonelan joutsen ( svan ) som simmar i mörka vatten. En jägare skjuter svanen och dör själv. Berättelsen om svanskytten är relaterad till den gamla världsbilden Östersjöfinska folkstammar hade. Svanen var en helig fågel och tabu för dem. De trodde att människan avlider ifall han skjuter svanen.
Min själ är som en väldig sjö, mitt hjärta som en brinnande flamma, mina minnen som tusentals blommor och ogräs vid sjöarnas strand. Jag suckar djupt, en tår rinner längs med kinden. Jag är lycklig här och nu vid sjön, i mitt tusen sjöars land.
0 kommentar(er)
