Det finns en liten fågel som är naturens raraste videkisse. Den hörs så näpet på långt håll. Kvittrar, piper och kuttrar raskt. Fågeln är snabb som blixten då den flyger från träd till träd för att hitta små insekter att äta. På våren lapar den gärna i sig sav från trädstammarna. Ibland kommer det också ett snöbollsgäng till fågelmatningsstället. Då dinglar de helst på talgbollarna.
Första gången jag såg den trodde jag ej min åsyn. Hade ingen aning om att det fanns sådana små levande mjuka videkissor. Hade nog bläddrat igenom hundratals fågelböcker och sett den illustrerad i dem, men det brukar vara på det viset att när man ser något eller någon för första gången så blev bilden man hade i tankarna helt annan. När jag såg fågeln blev jag mäkta förvånad över att den liknade så mycket en riktig videkisse.
Den lilla videkissen lystrar till namnet stjärtmes. Den är nästan aldrig ensam utan rör sig i grupp. Här på sommarstugan finns det tacksamt av stjärtmesar. Det är så roligt att höra dem närma sig. När man äntligen får syn på kissorna så är det bra att vara skarpsynt. Det är mycket svårt att hänga med när dessa söta fjäderfän flyger fram och tillbaka som torpeder. Deras stjärt är otroligt lång i jämförelse med den övriga kroppen. På latin heter stjärtmesen Aegithalos caudatus som betyder ”mes” och ”försedd med lång stjärt”. Nästan en marshmallow på en pinne eller en liten luden lammsvans.
Ibland hinner jag ta ett fotografi på dem ifall de råkar sitta stilla ett par sekunder på en kvist, men det är inte det lättaste. För det mesta ser man något oindentifierbart vitt på kamerarutan eller en millimeter av stjärtspetsen som fastnat på bild. Någon gång lyckas det. Senare på kvällen sitter jag framför datorns ruta en lång stund och beundrar den lilla näpna fågeln med sina pepparkornsögon och rosa-vit-svarta dräkt. Den lilla näbben är också supergullig.
Stjärtmesen hör tilll släktet mesar, som man hör på namnet. För det mesta ser man andra mesarter såsom talltita och tofsmes som är mycket lättare att fotografera. De vanligaste arterna man träffar på är talgoxe och blåmes.
Jag har alltid trott att vissa fåglar kommer med viktiga budskap. Tänker ta upp stjärtmesens släkting blåmesen. Denna totemfågel representerar de goda sakerna i livet. Blåmesen är associerad med ankomsten av en ljusare framtid. Den betraktas som en ädel varelse med en rik och färgstark historia. Blåmesen är en kärlekssymbol. Tro, hopp och kärlek är en trio med en positiv attribut som denna underbara varelsen förutspår om. För sjömän var blåmesen ett tecken på lojalitet och lycka. De agerade som små medhjälpare när det kom till vänskap och familj.
Det är roligt att följa med fåglar samt deras beteendemönster. Jag vet att det finns massor med fågelskådare överallt i världen och vissa beter sig olämpligt. De stör fåglarnas häckning och rusar som furier till platsen där det har berättats att en sällsynt fågel finns. Jag fotograferar helst ensam. Om det finns någon annan fotograf i närheten då brukar jag vända om och strosa bortåt. Vanligtvis rör jag mig på sådana ställen dit människor inte hittar. Jag fotograferar fåglar med teleobjektiv så kränker inte dem med min mänskliga närvaro.
Nu skall jag återigen spana efter snöbollarna. Hörde nämligen dem precis nyss när jag var ute och andades in frisk luft.
0 kommentar(er)
